Vaka över henne
av Jean-Baptiste Andrea
Hösten 1986: en gammal man ligger för döden i ett kloster i italienska Piemonte. I fyrtio år har han levt bakom stängda portar i klostret för att ”vaka över henne”. ”Hon", det är Mimo Vittalianis senaste skapelse, en pietà som skapar så starka reaktioner att Vatikanen gett order om att skulpturen ska hållas bakom murar i klostrets källare.
Mimo Vitaliani födds med oddsen emot sig. Han är ovanligt kort och mycket fattig. Hans italienska föräldrar har sökt lyckan i Frankrike, där fadern jobbar som stenhuggare, men när fadern dör 1916 kan modern inte längre försörja dem. Hon tvingas skicka Mimo till en farbror i Piemonte för att jobba som stenhuggarlärling. Mimo är ovanligt begåvad, men farbrorn har inte minsta avsikt att hjälpa honom framåt i livet.
I den lilla italienska byn regerar den mäktiga familjen Orsini, vars dotter Viola är lika rebellisk som intelligent. Hennes öde är att gifta sig fördelaktigt, men hennes dröm är att lära sig flyga. När Viola och Mimo träffas uppstår en omedelbar igenkänning: de är tvillingsjälar. En stark vänskap med inslag av kärlek uppstår – en vänskap som prövas genom åren.
Berättelsens Rom, Florens och Piemonte tillhör ett land i ekonomisk och politisk förändring, präglat av fascismens intåg, kyrkans nära relation till makten och en ledare besatt av att återge Italien dess forna glans. Det är mot en mörk bakgrund denna magnifika berättelse om omöjlig kärlek och konstens sårbarhet utspelar sig.
“Min far fanns i varje liten rörelse jag gjorde. Också i mitt sista verk, i mitt allra sista slag. Det är honom jag kan tacka för min djärvhet med mejseln. Han lärde mig att ta hänsyn till skulpturens framtida placering, att förstå hur proportionerna blir beroende av blicken som betraktar, rakt framifrån eller underifrån. Och ljuset.”